i simmis rosa bubbla

Ja vi är sjuka i familjen. Extremt dålig tajming eftersom att David inte är hemma. Det är jobbigt nog bara när barnen är sjuka, men när man själv samtidigt blir dålig, ja då är det inget roligt. Jag skulle till barnmorska idag, men jag kände mig så himla dålig så jag avbokade faktiskt det. Jag har nog ingen feber, men nånting hänger över mig. Leah är jättedålig, precis som för en månad sen när hon fick lunginflammation. Jättehög feber och supersnorig, men inte så farlig hosta som tur är. Då kräks hon ju bara så tack för att jag slipper det. Mirelle den lilla hoppetossan däremot hon är pigg och kry. Ganska snorig dock, och imorse trodde jag att hon hade feber, men hon har varit jättepigg hela dan och absolut inte haft feber, så det är ju skönt på ett sätt. Tyvärr är hon ju ett energiknippe med lite extra mycket trotts just nu, och jag orkar inte nu när jag känner mig dålig. Skulle verkligen behöva David just nu, men vad ska man göra. Ett eget hem hade ju varit nått iochförsig, men jag måste försöka peppa mig själv med positiva tankar. Jag har extremt få såna just nu som ni vet. Gud, det är så otroligt deprimerande att läsa det jag skriver, till och med jag själv tycker det. Det måste vara astråkigt att läsa. Men så är livet just nu. Har suttit på nätet ett par timmar nu och kollat inredning till huset. Jag får mer och mer idéer för varje dag, det är ju positivt i alla fall, och nu är det faktiskt inte långt kvar. Närmare bestämt exakt 31 dagar kvar. Jag har knappat in nedräkning på min mobil, så vare dag står det i displayen hur många dagar som är kvar. Om jag längtar?? Nä inte ett dugg....

Just nu håller de på att måla och lägga golv i huset, men hantverkarna är ju så sjuuuuuukt sega. Det är helt obegripligt. Om de hade bättre arbetsmoral så skulle dem tjäna riktigt bra med pengar, men de verkar  inte resonera på samma sätt som jag. Jag förstår verkligen inte. Naturligtvis är jag, eller vi, väldigt väldigt otåliga så det är klart att man blir irriterad när de inte jobbar på i den takt som man önskar. Fast är det inte klart den nionde mars, ja då blir det ju vite. Men hoppas att de inte blir sena, då får jag ett sammanbrott. Det är ju redan nära.

Hela den här boningsgrejen, när man som gravid vill boa in sig är ju som bortblåst också. Den existerar bara i mina tankar och jag längtar så otroligt mycket efter att få sätta igång. Det kommer att bli mycket IKEA i alla fall, de är så himla bra. Jag blir verkligen mer och mer imponerad för varje gång jag är där. Och jag vill nog få det ganska hemtrevligt på en gång, så då passar ju IKEA alldeles utmärkt. Billigt och bra. Ska jag avslöja vilket tema det blir? Ja Jonathan, det blir ett tema!! Eller tema och tema, men jag vet ju vilka färgkombinationer jag vill ha. Om jag säger så här... det kommer bli väldigt fint i alla fall. Jag ska nog inte avslöja, det blir roligare att lägga upp bilder i bloggen. Snart snart snart...

Hoppas att ni har en mysig fredagskväll i alla fall. Och glöm inte Melodifestivalen imorgon.

Puss puss ♥

Jag har typ haft ångest för att gå in på bloggen just för att jag inte har skrivit på länge. Vill inte veta om någon har skrivit något drygt. Men jag fick ett ryck nu...

När livet är uppochner så försvinner lusten för mycket. Och just nu så är livet inte som det brukar. Vi lever som, ja jag vet inte vad, men i kartonger. Man har knappt några grejer för allt är nedpackat. Jag är gravid och börjar få stor mage men har inga kläder och vägrar köpa en massa nu när jag är gravid. Jag har alltså inget att sätta på mig och det är inget kul att lägga upp bilder då. Dessutom så har jag ingen fungerande kamera, jag måste köpa en ny helt enkelt.  Jag är ledsen, det är säkert inget kul att läsa bloggen, jag förstår det, men jag hoppas på att återfå sugen så fort livet börjar bli som vanligt igen. Ni fattar inte hur påfrestande det är att leva så här. Det är en lång jävla transportsträcka. 

Idag har jag varit på kassautbildning på Åhléns, eftersom att jag ska börja jobba där på Estée Lauder. Själva utbildningen var dötrist, jag kunde det mesta, men efteråt fick jag gå upp till disken och jobba lite. Det var bara en timme, men ändå, jag fick prova på det. Tjejerna som jobbar där var väldigt snälla och försökte svara så gott det gick på alla dumma frågor jag hade. Fast under den lilla timmen jag var där så var det inte mycket ruljans vid disken. Jag tror att det kom tre betalande kunder, och det är inte mycket. Men samtidigt var det bra, för jag hade tid att ställa frågor och bara prata lite med tjejerna. Imorgon ska jag upp till kontoret och prova ut kläder som jag måste ha att jobba i. Jag har ju inte sagt att jag är gravid, men det lär de märka imorgon. Äh, spelar ingen roll, jag kommer ändå inte att vara lika mycket mammaledig den här gången som jag varit nu med Leah. Jag tror att David ska ta en del också. I alla fall så att jag kan jobba lite helger. Det är roligt att få komma ut och träffa folk och känna att man gör något annat än att bara vara mamma och gå hemma och såsa. För man blir slapp av att bara vara hemma, och jag är rätt trött på att vara slapp. Nu vill jag att det ska hända lite roliga saker.

Jag var en av de som hoppades på att USA skulle välja Barack Obama till president förra veckan. Inte för att jag visste allt om hans politik, och stödde denna. Nej, utan för att utöver hans politiska åsikter verkade han vara en unik person i det politiska spelet, en som faktiskt menar vad han sa, håller vad han lovar, och önskar av hela sitt hjärta att USA tillsammans med honom skulle hjälpas åt för en förändring - Och det gjorde de. Mycket har pratats om hans segertal som han höll i Chicago som ett av tidernas mest briljanta, och det har blivit hyllat av många kritiker. Och jag har precis förstått varför. Om ni inte har sett det redan så snälla se det. Det var nära att tårarna kom för det känns som att han talar till alla, även till mig. Och jag måste hålla med om att det är magnifikt. Tyvärr har han ju inte skrivit det själv, utan det var en 27 årig student som lyckats med denna fantastiska prestation. Men det spelar ingen roll. Obamas sätt att tala är oslagbart. Kolla här.

Det har nog hänt en hel del denna vecka. Men samtidigt ingenting. Konstigt! Jag har i alla fall varit utan barn på dagarna, vilket har varit jätteskönt, och jättemärkligt. Jag känner mig helt handikappad utan barnvagn. Men det har handlat mycket om huset denna vecka, all interiör och så. Jag låg precis och drömde lite, men snart behöver jag inte drömma längre för på torsdag kommer huset. Det ska bli såååå roligt. Hoppas att jag har möjlighet att åka ut på torsdag. Har ju ingen bil, men vi får väl ta det efter dagis så kan tjejerna följa med också.

Hela veckan har Leah varit själv på dagis. Hon har varit så ledsen, men det har varit framsteg för varje dag. Och på fredagen var hon inte ens ledsen när vi hämtade henne. Så det går framåt i alla fall. Imorgon är dagis stängt, vilket är bra, för båda tjejerna är faktiskt sjuka. Leah var väldigt hängig idag på eftermiddagen, och jag tror att hon hade feber nu på kvällen. Hoppas att hon mår bättre imorgon.

Helgen har faktiskt varit fullspäckad. Igår var vi på Junibacken med tjejerna - ett mycket uppskattat besök. Mirelle sprang runt som en galning. Allt var spännande, men jag tror att Astrid Lindgren-tåget var det som blev mest minnesvärt. Leah förstod inte så mycket av allt ståhej, men hon hade roligt ändå. Efteråt bar det av för att köpa lördagsgodis, och senare på kvällen blev det faktiskt utgång för min del. Jag och mina tjejkompisar åt på Mamas & Tapas på Kungsholmen. Det var helt okej. Lite snurrig personal, och maten var inte tipp topp, men godkänd. Men det var väl sällskapet som gjorde kvällen - vi hade urtrevligt. Hoppas att vi tar oss i kragen och gör sånt lite oftare.

Idag har vi också haft roligt för jag och Minne har varit på bio och sett på spöket Laban. Det är så mysigt att göra saker ensam med Mirelle, man märker hur mycket hon njuter av att få lite egentid med oss. Man försöker att fokusera på henne när vi är hela familjen, man avundsjukan finns där ändå. Det är inte lätt. Jag hoppas att det blir bättre om några månader när Leah kan prata lite mer och de kan börja leka lite mer seriöst. De leker lite grann nu, men det är bara korta stunder sen är det någon av de som börjar gråta (oftast Leah) för att den andra gör den illa. Jag är ju inte van vid sånt eftersom att jag varit ett ensambarn, så jag tror att jag är lite extra känslig och kanske skäller på Mirelle lite för ofta i såna situationer. I övrigt tycker jag nog att jag är ganska rättvis, men just när det kommer till syskonbråken är det så lätt att Mirelle oftast får skulden eftersom att hon är äldst och förstår mest. Men det blir ju inte så rättvist. David säger att jag måste slappna av lite mer och låta de leka ifred. Han menar att de måste få ta lite fajter själva utan att vi lägger oss i hela tiden. Och han har nog rätt. Jag borde ta ett steg bakåt ibland, men det är verkligen svårt. Men det var ingen som sa att barnuppfostran var en enkel match.

Imorgon får vi hoppas på lite finare väder eftersom att tjejerna är hemma med oss. Om barnen mår bättre tänkte vi bada, men jag tror inte att de kommer att göra det. Så då får vi hitta på nåt bättre. Nån som har nåt bra förslag, jag har så dålig fantasi. Nåt kul måste det ju finnas att göra.

Nej nu ska jag fortsätta att läsa boken som jag precis har börjat på - "Skugga" av Karin Alvtegen. Men vet ni vad ni inte får missa klockan 21.00 på kanal 5. Jo, "Sanningens Ögonblick". För ikväll är det Linda Rosing som ska vara med. Det kommer att bli oslagbart, ni får inte missa det. Hur hon än gör så gör hon alltid bort sig, stackarn. Men det här kan nog bli något i särklass, riktig tv- underhållning (nej usch vad jag är elak).

Puss och kram på er i alla fall och ha en trevlig söndagskväll ♥

Idag är det ettårs-kalas för lilla Leah. Halv två börjar kalaset, och vi har precis börjat göra oss i ordning. Jag känner ingen stress än, men det blir ju alltid så att man stressar i sista sekunden. Fast vi ska ju inte baka någon tårta eller göra något storslaget, utan det är bara att plocka fram lite grejer. Vi har beställt en tårta som ska hämtas klockan 12, det är väl typ det som vi måste hinna med. Men i övrigt så känns det ganska lugnt. Men det säger jag nu. Ska springa iväg och handla strax en massa gott.

Usch jag fick gråten i halsen idag när vi lämnade Leah ensam första dagen på dagis. Min lilla älskling som ska vara alldeles själv. Hon kommer att vara så ledsen. Jag vill bara ta henne därifrån, men jag vet att det bli bättre om ett tag. Det är verkligen vidrigt att lämna bort sitt barn när man vet att de kommer att må dåligt. Tänkte hämta tjejerna en timme tidigare idag så att hon slipper att plågas så mycket. Usch! Jag blir ledsen bara jag tänker på det. Ja ja vilken hönsmamma tänker ni säkert, men vänta bara tills ni själva får göra det. Alla som gjort det vet hur hemsk man känner sig. Förutom David, han tycker att jag är astöntig, men det struntar jag i. Ska pussa extra mycket på henne när jag kommer till dagis. Storasyster lär nog inte ha varit till nån hjälp i alla fall. Hon gör ju bara illa lillasyster. 

Min söta lilla älskling Mirelle kom till mig i morse och sa "grattis på namnsdagen mamma". Pluttis... Hon är ju så söt, det värmde i hjärtat. Jag tror att David hade lite med denna söta kommentar att gör, men det var ju urgulligt ändå.

Godmorgon godmorgon! Har lämnat på dagis och är i full gång med att göra mig och lillfröken iordning. Det är ju tjejtisdag idag. Ska träffa Kim och de andra inne i stan och äta lunch, sen får vi se vad som händer efter det. Idag är sista tisdagen som Leah får följa med, för nästa tisdag börjar inskolningen på dagis. Min lilla, lilla bebis, hon som är så liten ska hon verkligen börja på dagis? Våra kompisars bebis som är åtta månader är lika stor som Leah som är snart ett år, så hon är verkligen pluttig. Det kommer bli lika jobbigt att lämna henne som jag tyckte att det var med Mirelle. Usch! Det var vidrigt! Jag kände mig som världens sämsta mamma. Men nån gång måste de ju börja, och jag tycker att det är bra att de börjar när de är små. Men det är ändå jobbigt.

Blir nog inget märkvärdigt med denna dag, ska småshoppa lite till tjejerna bara, inget speciellt. Det enda dagarna går ut på just nu är att få de att gå. Jag vill bara att det ska bli mars, så att vi kan flytta härifrån. Vi var på köksmöte igår på HTH. Det gick bra, vi fick en offert på två olika kök. Båda blev billigare än vad vi trodde, vilket var en positiv överraskning. Det är jobbigt det här med köket. Både jag och David vet vad vi vill ha, men man ska ju ha råd också. I nuläget känner jag att vi kan vänta med köket om pengarna inte räcker till för det vi vill ha. Jag tycker att det är så himla tråkigt att behöva välja sånt som man egentligen inte vill ha bara för att det ska bli billigare. Jag drömmer om vårt fina kök flera gånger i veckan. Gud vad jag längtar! Men om ca två veckor flyttar vi till farmor i två veckor för hon åker iväg på semester till Afrika. Ska bli skönt att få vara ifred lite grann. Under jul och nyår får vi okså bo där. Det blir lite hattigt, men det struntar jag i. Bara man får komma bort från dårhuset en stund.

Nu ska vi göra oss klara.

Puss och kram ♥

Har jag berättat här i bloggen att vi bor hos mina föräldrar för tillfället? Kommer inte ihåg om jag har gjort det. Oavsett... Jag står inte ut! Jag mår typ dåligt av att bo här. Att hel tiden gå runt och känna sig iakttagen gör mig otroligt irriterad. Det går inte riktigt att förklara, det är småsaker hela tiden, varje dag, och det gör mig galen! Men det är bara fem månader kvar. Vad är det, typ 150 dagar.... 150 låååånga dagar!................. Jag tror jag kommer få ett nervsammanbrott!

På morgnarna blir det alltid ett drastiskt uppvaknande för vår del, då den yngsta i familjen väcker oss alla. Och det är inte alltid man vaknar med ett leende på läpparna måste jag erkänna, för hon har en röstkapacitet jag aldrig tidigare skådat från ett barn som är så litet. Inte ens Mirelle skrek som Leah gör och hon har ju varit gapig sedan dag ett. 

Det är inte jättemånga som läser min blogg, men det är ändå ett par stycken, och jag tycker att det är jätteroligt om det är någon som tycker att det är kul att läsa om lilla mig. MEN! Jag skriver inte i den här bloggen för att göra någon annan glad. Den är ett sätt för mig att skriva av mig, och i perioder tycker jag att det är jätteroligt att blogga. Men ibland, som t.ex. just nu så har jag annat för mig, och det beror på olika saker: Saker som jag inte vill, tänker eller behöver förklara för någon. Men det är väldigt tröttsamt att hela tiden när jag loggar in på bloggen se tråkiga kommentarer om att jag bloggar sällan, eller spydiga kommentarer överhuvudtaget. Snälla, om ni tycker att jag suger på att uppdatera, sluta då att läsa. Jag är inte en stor blogg som är i behov av mina läsare för att få pengar osv. Jag tycker bara att det är kul att få skriva lite om mitt lilla liv ibland. 

Nu är vi hemkomna från Prag. Vi hade en jättemysig resa, jag och min kära make (det känns skumt att skriva make, det känns så gammalt). Vi sprang runt där på Prags gamla gator. Det är en vacker stad med bara gamla fina byggnader. Vi var inte så superturistiga dock. Det fanns massor att göra, stadsvandringar och allt möjligt. Men vi gick över den kända Karlsbron, dock inte hela vägen för den var avstäng p.g.a. att de hade ett maratonlopp i stan den kvällen. Sen tittade vi på den berömda klockan som de har på ett torg där, kommer inte ihåg vad den heter. Men i alla fall, den är känd för att varje hel timme spelar klockverket upp en grej (vet inte hur jag ska förklara, det är bara några små gummar som åker fram och tillbaka). Vi trodde att det skulle vara värsta grejen eftersom att det är så känt, men det var det ICKE! Som sagt, några små fula gubbar som åkte omkring ett varv, that´s about it! Jag sa till David att vi måste gå och kolla en gång till om den kanske gjorde olika grejer varje timme, och att det var det som var så sensationellt. För om den har byggt sin berömelse på det där lilla fjanteriet så fattar jag ingenting. Klockan var iochförsig väldigt fin, men vad fan. Lite för mycket big deal över den där klockan tyckte vi i alla fall. Vi gick aldrig tillbaka en gång till.

Vad gjorde vi mer. Andra kvällen åkte vi en båt för att se Prag från vattnet. Det var tydligen ett måste om man var turist i Prag. På båten bjöds det på buffé, och vi såg fram emot att vara lite turistiga. Men det var en riktig rip off!! Buffén sög (fast det hade vi misstänkt redan innan, så vi var förberedda), fast det var nog inte det som var det värsta. Båtturen skulle ta ca två timmar. Problemet var bara att av de två timmarna så satt vi i en sluss i över en timme. Värsta skiten! Först på vägen ut så stannade vi. Då stod vi i slussen i minst en halvtimme, vi trodde att det var något fel. Sen började vi åka igen. Och visst, Prag var väldigt fint från vattnet. Men efter typ en kvart så VÄNDER båten! Vi trodde typ att vi skulle åka runt stan eller nåt. Nej nej! Denna braiga båttur gick bara ut på att åka rakt fram en liten bit, och sen tillbaka igen. Helt sjukt! Och vad gjorde vi på tillbakavägen? Jo, vi satt i den där jävla slussen igen. Så det blev ca en halvtimmes effektiv båtfärd och resten satt vi i slussen. Kul va! 

Men Prag var faktiskt en väldigt fin stad. Fast pragborna är inte de trevligaste. Och maten... Jo den var okej. Sista kvällen då vi skulle gå över Karlsbron, gick vi sedan på en jättemysig fin resturang. De hade bilder på väldigt många kändisar som hade varit där. Där var det väldigt, väldigt god mat. Men det var inte typiskt Tjeckisk mat, utan bara en finkrog. Vi åt förrätt och varmrätt båda två och två glas vin. Det kostade 2700 tjeckiska pengar, vilket är typ lite mer än en tusing. Inte farligt alls tyckte vi. I övrigt var de duktiga på att ta betalt. Men å andra sidan var vi ju bara i turistområdena. Där tar de ju betalt också. Fast sista dagen var vi ute på skivletarjakt till David. Då tog vi spårvagnen till någon annan stadsdel för att hitta en skivbutik han hade blivit tipsad om. Men den var tyvärr stängd. Men det var lite roligt att åka ut till en stadsdel dit man som turist kanske inte åker annars.

Shoppingutbudet var väl ganska magert. Jag tycker om att handla sånt som man inte får tag på hemma när jag är ute och reser. Men de hade typ bara de stora kedjorna H&M och Zara. Det fanns ju såklart andra butiker, men kläderna var inte speciellt fina. Jag vet inte, Tjeckien är väl inte direkt känt för sitt mode. MEN! De hade Sephora. Gissa vem som shoppade loss där. Jag passade på när David var och tränade en dag (I know, han är en riktig hurtbulle). Köpte smink och duschgrejer för tusen kronor, och det var väldigt billigt. Hade jag köpt liknande grejer hemma hade jag fått betala det dubbla, LÄTT!

Så det var våran Prag helg. Tack för en superfin 25-års present baby. Love you!

Nu ska jag fixa mig.

Ciao ♥